CCMC_rosa_vaskan

Den Rosa Väskan -The true story-

Denna väska har ett brokigt förflutet.
Den kom hit till Sverige någon gång under förra seklet, förmodligen importerad av en blind väsk-importör.
Väskan har varit på otaliga krogar och fester, men det är maskeraderna som har varit dess huvuduppgift. Tänk på allt det brännvin som har smugglats in i landet och in på krogar i denna. Det finns ingen nu levande eller död tullare, respektive krogvakt som skulle komma på tanken att våga kräva att denna väska ska öppnas. Är man så tokig att man tar med sig den ut, kan man vara kapabel till vad fan som helst.

Den kända delen av väskans historia är följande

Roger har under lång tid funderat på att köpa sig en motorcykel och har efter flera år av sparande och gnetande fått ihop så mycket pengar som behövs. Nu är det “bara” att övertyga frugan. Efter “lite” tjat och gnat bar det iväg till motorcykel affären. In i butiken går paret som bara ska titta om det skulle kunna vara nåt av intresse. Ut kommer två fruktansvärt stolta och tuffa knuttar. Båda är iklädda det senaste av kläder och kängor i skinn. Detta ska firas. De kör en sväng till Torekov för att glänsa bland vanliga människor (där är nog inte många knuttar som ser att vi är nybörjare).

Efter tre pauser på vägen ner (öm där bak) kommer de fram. De parkerar hojen vid kajkanten och går en sväng. Det är fest i Torekov och föreningen Flygfiskens vänner har ett lottstånd vid kajen.
Roger köper några lotter och stoppar dem i fickan. När dom kommer tillbaka till motorcykeln och öppnat lotterna ser han att det är vinst på den ena lotten.

Tankarna snurrar i huvudet, kan det va en högvinst? Får vi en resa till värmen? Stolt som en tupp och med lotten viftandes i handen går han med raska steg tillbaks till lottståndet. “Hej! jag ska hämta ut en vinst” sa han högt och tydligt, det mesta vid kajen avstannar och måsarna tystnar. Den äldre damen i ståndet räcker med varm hand över denna fina väska med ett stort leende på läpparna “var så god och slit den med hälsan” säger kärringen. Varför i helvete ställde jag cykeln så långt bort tänkte Roger, och lommade tillbaks.

Ett par år senare kom den fantastiska tanken att detta skall bli ett “vandringspris” till oförglömliga händelser och uppträdanden inom Cvibille Cruisers.

Pristagare med motivering

Pristagare #1

Magnus Olsson för sitt helt fantastiska och oförglömliga sätt att under en åktur till Lysekil lyckas få in tjugotvå motorcyklar och en följebil på en busshållplats, och alla lyckades vända.

Pristagare #2

Maria Olsson för sin utomordentliga förmåga att läsa kartan. Detta ledde oss till ovan nämnda busshållplats
Tiden mellan de två utmärkelserna var obefintlig.

Pristagare #3

Lars-Johny Johansson som under en mycket spektakulär tävling lyckades med det fantastiska konststycket att ta hem första priset i tävlingen “snyggast tångfrisyr”. Tävlingsledare, tävlingsarrangör och tävlingsdomare var ovan nämnda kartläsare helt ensam.

Pristagare #4

Vår otroliga ordförande högoddsaren Ola Lassagård!

Under en trevlig kväll i glada vänners lag satt vi på en restaurang och åt (några av oss drack också) en utmärkt tacosbuffé.
Oturligt nog hade ett gäng danska Polanski imitatörer sitt årliga upptakts möte i en angränsande lokal. Detta var mycket störande, så vi gick och klagade hos källarmästarn. Som kompensation fick vi fri tillgång till ett mer ljudisolerat rum intill baren. Men detta tyckte vi inte räckte, vi krävde kaffe och avec som plåster på såren. Även detta lyckades vi med. När kyparn har tagit upp alla beställningar sammanfattar hon “tjugotre kaffe, tio Baileys och tolv Grönstedt".

”Någon sitter och mörkar”???!!!

Vi ber henne att räkna en gång till för detta stämmer inte. Det finns ingen i detta gäng som tackar nej till fri avec. Samma svar upprepas, tjugotre kaffe, tio Baileys och tolv Grönstedt. Nu kommer frågan? Vem har inte beställt?
-Det är jag säger Ola.
-Vi bjuder på detta säger servitrisen, du får välja mellan Baileys och Grönstedt.

Ola tänker till och svarar. Då tar jag en Whisky!

Pristagare #5

Lisbet Störsjö.

Ingen av oss andra i klubben hade fått nys om denna bravad om det inte vore för en mycket upp-märksam observant.

En för vissa av oss känd person, vi kan kalla honom CCMC:s RosaVäskanSpanare, kör förbi Lisbets hus strax innan vi har samling för en MC-runda. Han ser en liggande mc med två fötter som sticker fram.

Det är Lisbet som ligger under ser han, när han kommer fram till MC´n. Han undrar varför hon ligger där?

Då berättar Lisbet skamset att hon glömt att ta bort låset i bromsskivan innan hon försökte köra iväg...

(Jörgen vi skickar pengarna)

Japs visan

Mel: Jag vill ha en egen måne

Du har då alltid trott på dårar
som säger HD är något att ha
Men jag är över fyrtio vårar
och vet vad som är bra
Jag kan förstå dina våta ögon
när din HD har pajat igen
du rår ej för att du är lurad
”dubbelt så dyrt och hälften så bra”.

Pristagare #6

Lise Hoffert.

Detta utspelade sig under CCMC:s årsmöte som hölls på Fröllinge slott.

Som vanligt var alla pigga och festglada och det blev förstås en hel del sånger till maten. Lise var sugen på ännu en sång, och visste inte vilken hon skulle välja, så Lisbet sa till henne att hon kunde ju ta upp den där visan om HD.

Sagt och gjort, Lise ställer sig upp och säger att nu ska vi sjunga en liten HD-visa (hon och Lars har ju själva en HD).

Efter några raders sjungande börjar Lise skifta färg i ansiktet. Först blir hon kritvit, därefter illröd och svettdroppar börjar synas i pannan på henne. Det visar sig att visan var en riktig nidvisa om HD…
Lars hade slutat sjunga för länge sen…

Refr: Jag vill ha en egen Honda
eller en Yamaha
en hoj som troget tar mig dit jag ska
Jag vill ha en Kawasaki
och slippa meka jämt
En Suzuki kan man alltid lita på

Du tror du vet att HD är bäst
du tror att vibbar är något att ha
men dina frusna händer domnar
och du får kramp överallt
Du orkar aldrig ut och köra
du drar en vals
och stannar hos dig
du vet du får för mycket att göra
meka är inte din grej

Refr: Jag vill ha…

Pristagare #7

Kristina Ottosson som en lördag kväll intog en god skaldjursbuffé på restaurang.
Innan gänget drog därifrån samlades samtliga utanför. Issan kom då fram till hur strängt det egentligen
är att behöva släpa på en handväska, men Kicki säger att väska det behövs då rakt inte, för läppstiftet har man i fickan.

Efter detta samtal om handväska eller ej så fortsätter gänget till ett nytt ställe med
dans & mera pub i sedvanlig stil.

Väl tillbaka på vandrarhemmet undrar Kicki om Jan-Inge har nyckeln till rummet, men den ligger i Kickis handväska!!! Men var finns den? Den glömdes kvar på restaurangen som i detta läge har stängt för länge sedan.

På vandrarhemmet finns en informationstavla med upplysningar med bl.a. ett telefonnummer till en jourhavande laegevakt.
Kicki läser lägervakt, men eftersom de befinner sig i Danmark så blir inte den översättningen korrekt
(laegevakt är på danska läkare). Kicki ringer numret som står på tavlan. Klockan är en bra bit över midnatt,
rösten i telefonen presenterar sig som laegevakt och undrar vad han kan hjälpa till med. Kicki förklarar att hon blivit av med nyckeln till sitt rum och undrar om han kan komma och öppna. Mannen i luren förstår
absolut ingenting och försöker förklara för Kicki att han är laege (läkare).

Till sist kommer Securitas och öppnar till rummet. Här kunde denna historia sluta med att sen sov alla gott.
Dagen efter hämtades väskan på restaurangen. Utcheckning sker av Mc-gänget och resan går mot färjeläget, då Kicki kommer på att hon glömde lämna tillbaka nyckeln och får vända tillbaka till vandrar-hemmet.

Pristagare #8

Glenn Störsjö.

Det började med resan till Polen där tyvärr Peters mc gick sönder i växellådan bara någon km innan färjelägret i Ystad.

Lisbet lånade då ut sin motorcykel så att Peter & Nettan kunde fortsätta färden vidare. Men de hade inte fyllt i tillräckligt med luft i däcken på Glenn & och Lisbets mc för så mycket packning och två personer på varje mc.
Så när vi anlände till Swinoujscie, svängde de in på första bästa bensinmack som faktiskt låg alldeles jämte färjelägret.

Glenn gick in på bensinmacken och ställde sig i kön till kassan för att hämta ”luftpåfyllaren”.
Väl i kön till kassan kom han att tänka på vad detta redskap nu heter på engelska.
Han kom inte på något lämpligt namn, så han försökte med att han behövde ”air to my wheel”. Det visade sig då att kassörskan på macken inte förstod ett ord engelska, utan svarade något obegripligt på polska.
Han började då med det ”internationella teckenspråket”. Han pekade på kassörskan och samtidigt på en bil som stod parkerad utanför macken – att det var däcken han menade och då naturligtvis luft till dessa.
Men hon fattade fortfarande ingenting!
Glenn formade då sin högra hand ungefär så att det skulle se ut som om han höll i nånting samtidigt som han blåste frenetiskt i hålet för att visa att han behövde luft.
Detta missuppfattades dock totalt av tjejen i kassan som tog några steg bakåt och skakade på huvudet. Vad hon trodde att han ville just då begrep han inte förrän han berättade hela historien för sina mc-kompisar utanför macken.
Historien slutade dock lyckligt, för precis när hon tog några steg bakåt, ivrigt skakande på huvudet, så fick han syn på att där låg just en sådan ”luftpåfyllare” alldeles bakom henne som han var ute efter.
Hon blev mycket lättad när han pekade på den och hon begrep då att hans mening inte alls var att få en snabb ”avsugning” i bilen.
Slutet gott allting gott, förutom att han nu är ägare till ett vandringspris som ingen egentligen vill ha…


Glenn fortsätter: När jag fick rosa väskan efter Polen resan så tänkte jag att det ska väl inte vara några problem med att bli av med den igen. Men ack vad jag bedrog mig! Hur mycket man än höll utkik och lyssnade på skvaller så var det ingen som varken gjorde bort sig eller schabblade tills det att jag själv lyckades med konststycket att glömma fälla ner stödet på mc´n en vacker vårdag i maj. Så det blev platt fall med mc´n över mig. Det värsta just då var alla grannarna som undrade vad jag höll på med, men jag lyckades snabbt komma på fötter igen och ville naturligtvis få upp mc´n så fort som möjligt. Vilket gjorde att jag tog i för kung och fosterland, vilket resulterade i att jag ovanpå alltihop fick ett ryggskott! Hur som helst efter att ha gått och haft ont i 14 dagar så tog jag mc:n ner till jobbet en söndag för vi skulle ut och köra en runda i klubben på eftermiddagen. Jag hade lite bråttom när jag skulle iväg så jag skyndade mig att låsa upp mc´n, kastade mig upp i sadeln, la i 1:an och drog iväg. Lika snabbt åkte jag i backen igen! Jag hade glömt ta bort låset från bromsskivan. Men som tur var hade jag väl änglavakt även denna gången och klarade mig helskinnad förutom några småskrap på mc´n och en sned bromsskiva. Jag blev så irriterad på mig själv att jag omgående tilldelade mig själv Rosa Väskan. Inte blev det bättre av att vi var tvungna att ta bilen till Mc träffen i Västervik på grund av ösregn och blåst samma morgon som vi skulle ge oss iväg. Hojarna var packade och färdiga, men det regnade helt enkelt inte, det var rena rama skyfallet! Efter att man fick höra (ett antal gånger) från sina mc kompisar när man kom till Västervik, att det måste vara första gången i historien som någon tar bilen till en mc träff, så kändes det ganska nattsvart att kunna bli av med väskan. Än en gång kändes det glasklart att jag skulle få behålla detta otroligt vackra och eftertraktade vandringspris minst ett år till. Men så hände det...(läs pristagare #9)

Pristagare #9 Lise Hoffert En gång när vi besökte Café Utsikten med klubben bar det sig inte bättre än att Lise lyckades med konststycket att lägga sin stora fina Harley Davidson för 2:a gången på samma parkering sommaren 2010. Då såg Glenn sin chans och körde genast hem och stallade in hojen så att inget mer skulle hända det året. Därefter har det inte hänt nåt mer i klubben som var värt detta vandringspris som vi har i klubben. Lycka till Lise, Glenn har vårdat väskan efter bästa förmåga. Tvättat och vaxat den flera gånger! Det nya är ju att man numera bör (läs skall) ha väskan med sig vid varje turåkning och bära den fullt synlig. Var det inte så det beslutades?

....to be continued
EXTRA EXTRA EXTRA EXTRA EXTRA EXTRA EXTRA EXTRA EXTRA EXTRA EXTR EXTRA
Nu kan du också se ut som en riktig CCMC member som har klotat till det...Köp din egen väska här